Om Kurdistans Zarathustrasamfund

Kurdistans Zarathustrasamfund

En rapport om zoroastrism och det första eldtemplet i Sverige. 

Julia Korkiakoski

Institutionen för Mellanösternstudier vid Stockholms universitet VT 13

Executive summary

Den här rapporten syftar till att att beskriva Kurdistans Zarathustrasamfund och samfundets verksamhet i Sollentuna, Sverige. Rapportens huvudmaterial består av intervjuer kombinerat med litterära källor, för att försöka fylla glappet som finns angående zoroastrismen och det kurdiska utövandet av religionen. Rapporten behandlar Kurdistans Zarathustrasamfund verksamhet och religiös identitet utifrån intervjuer med 2 medlemmar och intervjuer med samfundets företrädare. Den nionde juni 2012 öppnades det första eldtemplet i Sverige. I december 2013 är man 1676 medlemmar i samfundet. Samfundets lokal finns i Sollentuna, Stockholm. Lokalen används vid gudstjänster och högtider, ungefär en till två gånger i månaden. Intervjuerna är gjorda i Kurdistans Zarathustrasamfunds lokaler i Sollentuna. Under intervjuerna ställde jag frågor utifrån en intervjuguide där frågorna behandlade medlemmarnas relation till samfundet, samfundet verksamhet och firande av högtider i samfundet. Zoroastrismen är en religion som grundades av Zarathustra någon gång i början av tusentalet f.v.t. Religionens storhetstid var under det sassanidiska imperiet ungefär år 224-651. Idag praktiseras zoroastrism av tre olika grupper i världen, parsi-zoroastrister i Indien, persi-zoroastrister i Iran och av kurder i Turiket och Irak. Som religion Zoroastrismen har utvecklats i flera stadier genom historien och i de intervjuerna som jag genomfört under december 2013 känns den filosofiska aspekten påtaglig. Att själv få bestämma över moralen i tanke, ord och handling är i sig en subjektiv upplevelse. En av respondenterna beskrev religionen som ”modern” i avseendet att inte smutsa ner naturen eller sig själv och just den aspekten är idag ett samhällsfenomen som diskuteras flitigt. Religionen har heliga element kopplade till naturen och även gudarna är naturfenomen som beskrivs i allegoriska berättelser. Solguden Mitra är idag en allegori inom zoroastrismen men solen är också en symbol som finns i den kurdiska flaggan.

Respondenterna är under intervjuerna tydliga med att beskriva sin identiteten och religion som kurdisk. Identiteten speglas i tankar, ord, handlingar och ritualer. Eldtemplet i Sollentuna, där Kurdistans Zarathustrasamfund håller sin verksamhet är en plats där medlemmarna kan fira traditioner de tidigare upplevt som kultur. En plats där ritualer, handlingar, traditioner och trosföreställningar delas med andra.

Under intervjuerna beskrev respondenterna att de inte känt sig hemma i det kulturella islam som praktiseras i deras hemländer, då språket och traditioner känns främmande i förhållande till det liv de själva lever. De intervjuade medlemmarna känner sig kulturellt som zoroastrister, då det finns delar av religionen som praktiseras i kurdisktalande samhällen, trots islams dominans. Den språkliga aspekten är också påtaglig, en av respondenterna beskriver att det är lättare att utöva en religion där man känner sig språkligt ”hemma” och förstår innebörden av orden.

Samfundet har när den här rapporten skrivs funnits i över ett år och verkar främst på ideella krafter. Man har förhoppningar om att utvidga sin verksamhet genom ett bibliotek, barn och ungdomsgrupper. Man vill i samfundet också starta en Avesta-skola -en prästskola, så att religionen ska kunna föras vidare till yngre generationer. Respondenterna beskriver att det finns många, särskilt ungdomar som hamnat i ett glapp mellan moskén och kyrkan. Platser där inte alla känner sig kulturellt eller religiöst hemma. Samfundets verksamhet är en viktig del i skapandet av en ny identitet hos medlemmarna, en gemensam religiös identitet som är kurdisk. En identitet som tidigare betingats som kulturell.

 Introduktion till ämnet

 Metod och Material

 Litteratur

 Bakgrund

 Religion

 Kurder och zoroastrism

 Zoroastrism

 Zirwanism och Mitraism

 Zoroaster, Zarathustra

 Avestan

 Kurdistans Zarathustrasamfund i Sollentuna

 Eldtemplet

 Intervjuer

 Samfundet

 Högtider

 Jämställdhet, bön och heliga element

 Slutsats

 Källförteckning

...........................................................

Introduktion till ämnet

Den här rapporten syftar till att att beskriva Kurdistans Zarathustrasamfund och samfundets verksamhet i Sollentuna, Sverige. Rapporten kommer att utgå ifrån två frågeställningar: Vilken typ av verksamhet bedriver Kurdistans Zarathustrasamfund? Hur påverkar samfundet identiteten hos utövarna? Rapporten bygger på intervjuer med kurdiska zoroastrister och litteratur om religionen, för att försöka att fylla det litterära och historiska glappet som finns angående den kurdiska zoroastrismen. Kapitlet intervjuer utgår från två medlemmars perspektiv och en intervju med samfundets företrädare. Kapitlet innefattar även en del om högtider som firas i samfundet, om jämställdhet, bön och heliga element. I kapitlet bakgrund behandlas religion som fenomen, samt kurder och zoroastrism. Här beskrivs kortfattat kurdisk historia och identitet. Zoroastrismen som religion behandlas i ett eget kapitel, där även religionens historia, grundare och heliga skrift Avestan beskrivs. Zoroastrismen är för många en okänd religion och jag kommer därför att presentera en historisk och sammanfattande analys av olika ämnen som berörts under intervjuerna utifrån litterära källor.

Ett problem som snabbt uppdagade sig under arbetet med rapporten är den språkliga splittringen inom religionen, som lätt skapar förvirring. Namnet på religionen härstammar från grundaren Zarathustra, vars namn på kurdiska är Zardasht. Namnet Zarathustra förekommer i zoroastristiska texter som används främst av präster och lekmän när man reciterar vid ritualer och bön. Texterna är skrivna på ett forniranskt språk som heter ”avestiska”(Michael Stausberg, 2005: 25). Den grekiska versionen av namnet är Zoroaster, namnet spåras ofta till ordet aster som betyder stjärna (Skjaervo, 2011a: 55). Religionen namnges i den här rapporten som zoroastrism, grundaren av religionen namnges som Zarathustra eller Zoroaster. Ett annat problem med att behandla den kurdiska zoroastrismen är att litteraturen behandlar zoroastrismen allmänt ur en persi-Iransk synvinkel eller en parsi-Indisk synvinkel. Den kurdiska zoroastrismens källor är väldigt få. Den här rapporten bygger på intervjuer med kurdiska zoroastrister och litteratur om religionen.

Metod och Material

Materialet jag har använd är intervjuer och litterära källor. Intervjuerna har nedtecknats och transkriberats från ljudfiler. För beskriva och öka kännedomen om religionen har jag även använt mig av flertalet litterära källor. Det primära materialet i rapporten består av intervjuer. Intervjuer har genomförts med 3 respondenter, där intervju 1, 4 och 5 är intervjuer med samfundets företrädare och religiöse ledare Andaz Hwaize. Vid ett besök i eldtemplet gjorde jag intervjuer med en kvinnlig medlem (intervju 2) och en manlig medlem (intervju 3) i samfundet. Jag intervjuade både en manlig och en kvinnlig respondent för att se om det upplevde sin religion och sin medverkan i samfundet på olika sätt. Jag har under studiens gång använd mig av två intervjumetoder, den nästan ostrukturerade intervjun och den semistrukturerade intervjun. Studien baseras på ett flertal kvalitativa intervjuer. Vid tre tillfällen har jag träffat Andaz Hwaize för intervjuer, dessa krävdes för att ge ett kurdiskt perspektiv i motsats till litteraturen som till stor del beskrev pari-zoroastrism eller persi-zoroastrism. Vid mitt första möte med Andaz Hwaize använde jag mig av den nästan helt ostrukturerade intervjun. Jag hade förberett några inledande frågor och sedan lät sedan intervjun fortsätta likt ett vanligt samtal.

Utvalda teman för intervjun var bakgrund och historia, religionen och samfundet idag. Under samtalet förde jag anteckningar, intervjun var ett inledande möte för att planera framtida möten och intervjuer med medlemmar i samfundet.

Under mitt besök i samfundets tempel använde jag mig metoden av semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide. Intervjuguiden innehåller frågor med specifika teman som ska beröras under samtalet. Frågorna behandlade medlemmarnas relation till samfundet, samfundet verksamhet och firande av högtider i samfundet. Intervjuguiden är endast vägledande och den som blir intervjuad har stor möjlighet att utforma svaren individuellt. Frågorna eller de utvalda ämnena i intervjuguiden behöver inte komma i samma ordning om flera personer intervjuas. Intervjuprocessen blir därför flexibel och svaren individuella då det beror på hur intervjupersonen uppfattar frågor och ämnen (Bryman 2002: 301-302). Intervjuerna från besöket i samfundets tempel spelades in och finns dokumenterade i både ljud och text hos författaren.

Litteratur

De litterära källorna har valts ut i samförstånd med samfundets företrädare och religiöse ledare Andaz Hawize. Ämnet kräver en noggrann genomgång av litteraturen, då intervjuerna inte var fokuserade på religionens bakgrund och historia. Som material till forskningsgrunden har Alan Bryman, Social Research Methods, från 2002 och 2011 varit till stor hjälp. Bryman beskriver tydligt hur intervjuer bör struktureras, hur man skapar en intervjuguide, hur man genomför intervjuer och slutligen hur man sedan transkriberar intervjun från ljud till text.

I många böcker beskrivs de tidiga utövarna av zoroastrismen som indoeuropéer eller som indoiranier. Kurder nämns inte i de flesta böcker om historiska eller samtida utövare av religionen.

En text som använts för att koppla samman zoroastrismen med det kurdiska utövandet av religionen med den kurdiska kulturen är Philip Kreyenbroeks text Religion and Religions in Kurdistan. I Philip Kreyenbroeks, & Christine Allisons Kurdish Culture and Identity. I samma bok har även kapitlet skrivet av Nezan, Kendal som kallas The Kurds: Current Position and Historical Background använts för att beskriva kurdernas historiska bakgrund. På samma ämne har Elin Clason och Mahmut Baksis bok Kurdistan om förtryck och befrielsekamp varit till hjälp. Boken innehåller reportage och intervjuer från en resa i den turkiska delen av Kurdistan. Till stycket om kurder har även Ingmar Karlssons Kurdistan, Landet som icke är och Tore Zetterholms, I går hade vi Nebukadnessar.. En bok om Irak, använts för att få mer kunskap om kurdisk historieskrivning och kurdisk identitet.

För att beskriva och förklara religion har Myrtle Langleys Världsreligioner: historia, traditioner, ritualer och tro använts. John R. Hinnells text Why study religions? beskriver relationen mellan kultur, religion och identitet. Hans exempel grundar sig på parsi-zoroastriska exempel, men dessa har många likheter med den kurdiska zoroastrismen.

För att beskriva den religiösa texten Avestan har flertalet källor använts däribland Mary Boyces Zoroastrians - Their Religious Beliefs and Practices som även diskuterar Zurvanism och Mitraism, två förhistoriska religioner som ligger till grund för zoroastrismen och Nigosian, S. A., The Zoroastrian Faith: tradition and modern research. Ytterligare två källor som beskriver och diskuterar Avestas och Zarathustras ålder är Annie Besants Fyra världsreligioner, samt Michael Stausbergs Zarathustra och zoroastrismen.

För att beskriva zoroastrism som religion har även tre texter skrivna av Prods Oktor Skjaervo texter, Zoroastrian Dualism, Zarathustra: A Revolutionary Monotheist? och Zoroastrinism använts. Texterna tar upp ämnen som religionens historia och ursprung, samt beskriver och diskuterar zoroastrismens heliga text Avestan. Skjaervo diskuterar också vidare om zoroastrismens dualism och om religionen är en monoteistisk eller polyteistisk religion.

Payam Nabraz och Caitlin Matthews The mysteries of Mithras: the pagan belief that shaped the Christian world innehåller beskrivningar om hur högtiderna firas och blir ett komplement till beskrivningarna av högtiderna i intervjuerna.

Bakgrund

Religion

Religion som begrepp har ingen exakt definition, men kan ses i flera dimensioner. Troslära, utövning och hur det påverkar individen är aspekter som räknas in i en religion. Ordet religion är latin och betyder ursprungligen vördnad för gudarna och kan tolkas som en slags vidskepelse. I naturreligioner ses religion ofta som en slags kultur, där hela livet är en del av religionen (Langley, 1994: 7, 13). Under intervjuerna framkom det att respondenterna tycker att zoroastrismen kan ses som en livsfilosofi eller som en kultur. Som troende zoroastrist måste man ständigt vara aktiv i att tänka gott, säga gott och göra gott. Hela livet präglas av tron. De finns fyra heliga elementen inom religionen som är starkt kopplade till naturen. Dessa element som utgörs av vatten, luft, eld och jord och det är viktig för de troende att inte smutsa ner dem.

Utifrån John R. Hinnells forsknining om parsi-zoroasatriser i diaspora som behandlar religion och kultur kan man dra paralleller till den kurdiska zoroastrismen i diaspora. Parsi-zoroastrister sägs ha flyttat till Indien efter den arabiska erövringen, någon gång under 900-talet och blev där kända som ”the Parsis” eller ”parserna”(Skjaervo 2011a: 317). Hinnells menar att man ska vara försiktig med att byta ut ”religion” mot ”kultur” trots att utövare av parsi-zoroastrismen, som han analyserat inte själva ser sig som anhängare till zoroastrismen utan snarare som kulturella ”parsi”. Kultur och religion är båda komplexa begrepp som innefattar varandra. Enligt Hinnells innefattar kultur i större grad religion än religion innefattar kultur. Men något som framkommit under intervjuerna med kurdiska zoroastistrister, är att kulturen eller samhället man i lever har en starkt påverkan på det religösa utövandet. Hinnells menar också att de parsi-zoroastrister som inte längre utövar sin tro religiöst eller som lever i diaspora fortfarande kan använda kläder som är traditionellt religiösa eller äta mat som förknippas med religösa ritualer utan att själva uppleva situationen eller sig själv som religiös. Hinnells menar att det finns en komplex ”religiös dimension” av en situation eller en händelser som bara blir religiös om personen själv förknippar det med religion. Parsi blir enligt Hinnells en individuell identitet som kan innefatta zoroastrism som religion eller som kultur beroende på situation (Hinnells, 2005).

Majoriteten av kurder är sunnimuslimer, men det finns kurdisktalande samhällen som under historien varit mer eller mindre isolerade från kulturella och religiösa influenser. Det har lett till att seder, traditioner och hela religiösa system bevarats. Många av dessa ritualer, handlingar, traditioner och trosföreställningar är främmande för majoriteten i det islamiska samhället. Det är karaktäristiska handlingar i det traditionella kurdiska livet som förts vidare via muntligt eller praktisk tradition och som där med skiljer sig från det starkt litterära traditioner som finns inom till exempel islam. Fenomenet i sig är inte typiskt kurdiskt utan finns i hela Mellanöstern, även islam tolkas efter lokalt förankrade traditioner (Kreyenbroek & Allison, 1996: 85).

Kurder och zoroastrism

Kurdernas historia och ursprung är ett svårdiskuterat och relativt outforskat område. En historia och ett ursprung som skrivits av andra, då kurder aldrig haft ett eget land. En version är att kurder är ättlingar till indoeuropeiska stammar, kallade mederna som slog sig ner i Zargos bergstrakter under det andra årtusendet f. v. t (Clason, 1986: 127-128). Andra menar att kurder är ursprungsbefolkningen som levt i området mellan Eufrat och Tigris längre. Redan 3000 år f.v.t fanns i området kallat ”tvåflodslandet” en högkultur där sumererna levde och styrde. Sumererna invaderades sedan av semiterna och de styrande semiterna drabbades av beskrivet i kilskrift ”ett okänt bergsfolk som fick härja ostört i ett hundratal år” (Zetterholm 1991: 13-14). Det finns ursprungsmyter om jättar och historier kopplade till Alexander den store. Men då historien alltid skrivits av segrarna och härskarna är de flesta källor tvetydiga (Karlsson 2008: 23-28).

Före islams utbredning under 600-talet bekände sig majoriteten kurder som zoroastrister. Motståndet mot islam ska inom zoroastrismen varit stort då religionen förknippades med araber som ansågs vara fiender (Clason, 1986: 127-128). Konflikter om landområden har sedan länge varit en orsak till fiendskap mellan olika grupper. Kendal Nezan skriver att det första tydliga exemplet på att det finns en gemensam kurdisk identitet är år 1150, då Seljuk Sultan Sanjar skapar en provins i sitt imperium som han kallar Kurdistan eller ”land of the Kurds” som inkluderar städerna Sinjar, Shahrazur, Dinawer och Kermanshah. Dessa städer som då utgjorde Kurdistan är idag delar av Iran och Irak. Ett annat exempel på kurdisk identitet är poeten Melayê Cizîrî som levde i hovet hos prinsen av Botan under 1600-talet. Han skrev, här i översättning till engelska ”I am the rose of Eden of Botan. I am the torch of the knights of Kurdistan.” Under det tidiga 1900-talet sker förändringar i området som under en lång period bestått av det Osmanska riket och då även innefattat kurdiska provinser. Efter första världskriget när freden i Sèvres skrivs under finns en förhoppning om en kurdisk stat som sedan aldrig infinner sig. Landområden delas senare upp utan hänsyn till dess befolkning. Den kurdiska befolkningen delas i flera länder och underkuvas av nationalism och den dominerande befolkningens ideologi (Nezan, 1996: 9-15).

Kurder är den största folkgruppen i världen utan en stat. Över tjugofem miljoner kurder bor i gränstrakterna som delar Turkiet, Syrien, Iran och Irak (Kreyenbroek & Allison, 1996: 1). Efter en lång period av oroligheter, konflikter och förtryck under slutet 1900-talet och början på 2000-talet i det området som utgör en geografisk hemvist för de människor som talar kurdiska, så lever idag många kurder i diaspora i Sverige och Europa.

Under mitt första möte med Andaz Hwaize som är företrädare och religiös ledare för Kurdistans Zarathustrasamfund i Sollentuna pratade vi om zoroastrismens ursprung och om samfundets verksamhet i Sollentuna. Andaz säger att han är den enda kurdiska zoroastristiska ledaren som han vet om i världen. Han berättar att det finns tre olika zoroastrismer i världen. De delas upp i grupperna parsi, som finns i Indien, persi som finns i Iran och den kurdiska gruppen som är utspridd i flera länder i Mellanöstern. Följande stycke bygger på en intervju med Andaz Hwaize.

Andaz berättar om det området Kurdistan, där zoroastrismen utövats under under olika imperier, i en stor del av historien. Först det Sassanidiska riket, sedan den romerska och slutligen den ottomanska. Under dessa imperier har kurderna varit uppdelade i upptill 25 olika självstyrande stater. Han beskriver hur det från och med 1900-talet sker en förändring, då centralisering och bildandet av nationalstater börjar. Det skapas en ny världsordning. Den som skriver historien har makten säger han. Den kurdiska historien åsidosätts och landet Kurdistan har aldrig tillkännagivits. Det kurdiska området har varit av stort intresse i flera olika politiska aspekter. Andaz tror att det kommer att blidas en kurdisk stat i framtiden, då den ”kurdiska muren” kommer att bli en naturlig gräns mellan EU och Mellanöstern.

Andaz berättar att idén när samfundet öppnade var att det skulle vara öppet för alla. Men vid öppningen av templet fick samfundets ledare höra glåpord. Det fanns dem som inte uppskattade att

han använde kurdiska och svenska som samfundets två språk. Bland dem fanns persi-iranskazoroastrister som tyckte att kurdiska inte var religionens rätta språk. Men Andaz menar att det är ursprungsspråket för zoroastrismen. Samfundet har också haft problem med journalister som vill dra in politisk kontext i varför man kallar sig för Kurdistans”Zathustrasamfund, då Kurdistan inte existerar som nation. Genom att använda just ordet Kurdistan, så dras genast politiska kopplingar till tex, PKK. Andaz är mycket noga med att klargöra att det inte finns någon politisk koppling till samfundet, men att Kurdistan är en reell plats, dock inte en nationalstat.

Att det finns språkliga konflikter i samfundet, är inte heller konstigt enligt Andaz som säger att det är nationalstaternas gräns och huvudstat som avgör vilket språk och vilken dialekt som är riksdialekt för staten. Att kurdiska blivit ett splittrat språk med flera stora dialekter är endast en produkt av nationalstaternas gränser och nationernas förtryck mot kurder. Han menar att staterna som delat upp kurderna splittrat befolkningen och försökt att göra dem till medborgare i ett land, trots att kurder är ett folk med ett språk som sträcker sig genom flera nationer och över flera gränser.

Andaz menar att det är det koloniala arvet och gränsdragningarna som splittrat det kurdiska språket som innan nationalstaterna var kurdiska ett enat språk med flera dialekter som i vilket språk som helst. Han menar att nationalstaterna har använd språket som en maktfaktor. Andaz väljer inte bort någon av de stora kurdiska dialekterna kurmaji -nordkurdiska eller sorani -sydkurdiska, han säger att han pratar kurdiska som ett enat språk. Om någon inte förstår kan han översätta till den andra dialekten. De religiösa orden inom zoroastrismen kommer från den heliga skriften Avestan och därför är de inte kopplade till någon av de kurdiska dialekterna. Andaz hoppas kunna använda sig av Avesta-alfabetet i framtiden för att inte vara tvungen att använda sig av kurdiska i arabisk- eller latinsk skrift.

Zoroastrism

Religionen Zoroastrism är döpt efter grundaren Zoroaster, som är den grekiska versionen avZarathustra. Ibland kallas religionen också för Mazdaism, efter ”Mazda-yasna” som är en term från zoroastrismens heliga bok Avestan, det betyder ungefär ”den som offrar till Ahura Mazda”. Zoroastrismens geografiska ursprung spåras till Centralasien under det andra årtusendet f.v.t. Runt år 1000 f.v.t förflyttade stammarna som utövade religionen sig till den iranska platån och grundade senare det Medianska imperiet (ca 700-558 f.v.t) och Akemenidiska imperiet (ca 558-330 f.v.t). Religionen fortlevde i det Parthiska riket (ca 247 f.v.t - 224 e.v.t) och är kanske mest känt under det Sasanidiska imperiet som grundades ca 224 och varade fram till den arabiska erövringen ca 651 e.v.t. På 900-talet flyttade en grupp zoroastrister till Indien och blev där kända som ”the Parsis” eller Parserna (Skjaervo 2011a: 317).

Zirwanism och Mitraism

Ordet ”zurvan” nämns i Avestan och betyder ”tiden”. I Avestan beskrivs det att i begynnelsen fanns två ursprungliga andar. Dessa två var i konflikt, deras namn var Ahura Mazda och Ariman och de var tvillingar. Det enda som fanns innan dem var tiden, alltså måste tiden vara deras fader. Dessa spekulationer har lett till en berättelse som förklarar hur Zurvan, Ahura Mazda och Ariman kom till (Boyce, 2001: 68).

Andaz berättar att Zurvan eller på kurdiska Zirwan betyder ”den eviga tiden”. Den största skaparen är Zirwan. Zirwan är både man och kvinna. Så han befruktar sig själv och blir gravid med tvillingar. Den ena är Mazda och den andra är Ariman. Ariman är satan. Zirwan har lovat att det barnet som kommer ut först ska ta över makten. Ariman försöker lura Mazda så att han ska komma ut först, men Zirwan tvingar tillbaks Ariman. Mazda kommer ut först och blir den gud som ska ta över efter Zirwan. Det blir krig mellan Mazda och Ariman och det kriget är det kriget som finns på jorden och i varje människa. Båda är en produkt av tiden, de är födda av och i den oändliga tiden. Andaz berättar också om Mitra som är solens gud, barn till två andra gudar. Mitra skickas till jorden och det första Mitra gör är att brottas med den heliga oxen som Mazda har skapat. Mitra brottar ner oxen och slaktar den, blodet som rinner ut på jorden skapar liv, växter och blommor. Härifrån kommer tanken om att vi ska offra säger Andaz. Det här är inte en muslimsk tradition utan en äldre tradition med ursprung i zoroastrismen. Enligt mytologin är det härifrån livet kom (Intervju 5).

Zoroaster, Zarathustra

Zoroaster var en profet som sägs ha levt mellan det sjunde och sjätte århundradet f.v.t i dagens Iran. Hans födelseort var i Azerbaijan och hans far Pourushaspa härstammade enligt traditionen från familjen Spitma. En familj vars ursprung spåras till Gayomart, den första mannen. Hans mor Dughdhova födde enligt sägen Zoroaster när hon var 15 år. Traditionen kring Zoroasters födelse och liv sammankopplas med mirakel, som tillexempel att han föddes skrattande istället för gråtande. I traditionen berättas det att Zoroaster tränades till att bli präst, men att han vid 20 års ålder gav sig av hemifrån mot sina föräldrars vilja. Efter tio år uppfylldes hans sökande efter sanning i en uppenbarelse eller en vision. Visionen inom den zoroastristiska traditionen beskriver hur Zoroaster deltog i firande av våren enligt en gammal sed. Han hämtade vatten till en helig ritual i gryningen från en närliggande flod. När han återvände till stranden från vattnet såg han en lysande gestalt. Det var ärkeängeln Vohu Man, som betyder Den goda tanken. Vohu Man leder Zoroaster till de fem odödliga och Ahura Mazda, som betyder ungefär Den vise herren. Där undervisas Zoroaster i de grundläggande principerna för den ”sanna och goda religionen”. Zoroaster fann det som sitt uppdrag att sprida den goda religionen (Nigosian, S. A. 1993:12-13). Andaz beskriver Zoroasters möte med gud så här:

I Avestan säger Zoroaster att han såg Gud med den goda tankens hjälp. Det är en mental kontakt, ”via den goda tanken kunde jag upptäcka din existens”. Senare kommer berättelser om att dom har träffats. Det är viktigt att pointera att det är via sinnet som Zoroaster och vi upptäcker gud. (Intervju 5).

Zarathustra inför ett nytt inslag i de religiösa idéerna som fanns vid den här tidpunkten genom att betona det onda i världen, äldre religioner behandlade ondska som en motpol till gud. Men Zarathustra menade att ondska har en autonom tillvaro och att världen är den plats där det goda och det onda kan strida mot varandra. Gud skapade sju heliga väsen var och en med ansvar för ett av de sju element som jorden består av kallade Amesha Spenta, vilket betyder ungefär de heliga odödliga.

De skulle hjälpa honom i striden mot de onda krafterna (Kreyenbroek, 1996: 88-89).

Andaz säger att enligt zoroastrismen fanns på jorden ett krig och skaparen behövde medhjälpare för att få det att ta slut. Skaparen tog hjälp av andarna eller de heliga väsen som kallas Amesha Spenta och frågade om dom ville ha en kropp att leva i. Han skapade människan med anden i kroppen för att hjälpa honom att skapa ett paradis på jorden istället för krig. Inom zoroastrismen ser man fortfarande människans roll som den som ska hjälpa skaparen att göra ett paradis på jorden. Mazda är visdomen och skaparen. Andaz berättar att man på kurdiska inte använder ordet gud utan istället Ahura Mazda -vår skapare. Andaz säger att det inte finns något straff eller belöning för människorna i religionen. Inget nämns om att brinna helvetet eller få belöning i himlen. Det är endast din egen vilja och dina egna handlingar som spelar roll. Samma krig som fanns innan människans ande fick kropp, finns inom varje människa när man ska ta ett beslut. Det ständiga valet mellan det goda och det onda. Tanken är viktig, tanken kan vara god eller ond. Godhet ska inom zoroastrismen utövas i tanken, i talet och i handlingen (Intervju 1). Andaz beskriver det så här:

Samvetet är det viktigaste, inom den kurdiska zoroastrismen betyder det kurdiska ordet din, samvete och ordet är synonymt med religion. Inom zoroastrismen använder man sig av religion som sitt samvete. Om man lever troende, så ska man leva efter sitt samvete. Människan blir därför inom zoroastrismen en produkt av sitt eget samvete och handlande. I detta handlande måste man ständigt vara aktiv för att göra gott. (Intervju 1).

Människan är enligt zoroastrismen den enda varelsen som kan göra moraliska val, dessa anses vara den avgörande faktorn i striden mellan den goda och det onda. Varje människa behöver göra grundläggande moraliska val om gott och ont. Zarathustra kan ha varit den första profeten som undervisat om att själen mottar sin slutgiltiga belöning efter döden. En bedömning av själen kommer enligt zoroastrismen att ske efter döden, det är kopplat till att själen efter döden måste korsa en bro som leder de rättfärdiga till himlen och där de onda ramlar ner i underjorden. Enligt Zarathustra är världen också ändlig, när ondskan slutligen är besegrad av de goda valen kommer världen som vi känner den att förvandlas till ett statiskt idealtillstånd. En frälsare kommer att uppenbaras och vid hans uppståndelse kommer de döda att återuppstå. Troligen är det dessa idéer som har inspirerat senare religioner och profetior, som domedagen inom kristendomen och bron som ska korsas efter döden inom islam (Kreyenbroek, 1996: 89). Denna version motsäger hur  Andaz beskriver zoroastrismen tro på himmel och helvete:

Man tror på en himmel och ett helvete, men inte på det sättet som i judendom, kristendom eller islam. Man tror att himlen är lyckans hus och helvete är sorgens hus. Man beskriver aldrig dessa platser mer än så, man vet inte mer vad som väntar där. Jorden är den plats som ska bli paradiset, så att resan mellan jorden och himlen inte ska skilja sig åt. Först när jorden blivit som paradiset eller lyckans hus kommer döden att helt försvinna. (Intervju 1).

Avestan

De heliga texterna som fortfarande reciteras av zoroastristiska präster och lekmän är skrivna på ett språk som kallas avesiska. Språket klassas som en indoeuropeiskt -forniranskt språk. Det är råder en oenighet och en ovisshet om när texterna är författade (Michael Stausberg 2005: 25). Texterna delas upp i två delar. Den första delen innefattar Yasna, där de äldsta och heligaste texterna Gatha inkluderas, likaså Visparad och Videvdat. Den andra delen innehåller den Khorde Avesta och Yashts.

Gatha är de texter som diskuteras mest i de vetenskapliga texterna om Avestan, språket i Gatha skiljer sig från resten av Avestan och tycks vara av äldre karaktär. Gatha är i sig psalmer eller sånger (S.A. Nigosian, 1993: 48-49).

Zarathustra nämns flera gånger i Gathatexterna och många forskare menar att Zarathustra talar med sig själv i tredje person i texten. Om det är sant kan det spekuleras i att Zarathustra själv har författat Gathatexterna (Michael Stausberg 2005: 26). Diskussionen om Zarathustras ålder var aktuell redan 1898 då boken Fyra världsreligioner publicerades efter föreläsningar hållna vid Teosofiskasamfundets tjugoförsta årsmöte i Adyar, Madras. Boken som innehåller ett kapitel om Zoroasters lära och beskriver hur diskussionen rör sig mellan 610 f.v.t, tillbaks till 9600 år f.v.t.

Sålunda går vi gradvis tillbaka i tiden från 610 till 1,500 till 2,800 f. Kr. och möjligen kan de höga sanningarnas första förkunnande honom profetens mun ha ägt rum ännu mycket tidigare. Med grekernas vittnesbörd som är tillgängligt - och det är värdefullt emedan det är mycket äldre än våra moderna orientalisters åsikter - skjuter i sin ordning tidpunkten ännu mycket längre tillbaka. Aristoteles t. ex. förlägger tidpunkten för profetens lif till 9,600 f. Kr., i det sätter han den 6,000 år före Platon, och vi kunna i allmänhet säga att detta är den åsikt som de grekiska historieskrifvarna omfattade. Omkr. 9,000 år före den kristna tideräkningen skulle således vara det datum som de tillskrifa profetens läror. (Annie, Besant, 1898: 50).

Texterna som utgör Avestan har från början traderats muntligt från person till person, vilket gör det svårt att veta deras egentliga ålder. Den muntliga formen är en viktig aspekt då rituella texter och poesi har komponerats i en tradition då poeter och religiöst lärda komponerat nytt material genom att mer eller mindre använda ett redan befintligt material (Skjaervo 2011b: 319). Själva nedteckningen av den nuvarande texten ska enligt Prods Oktor Skjaervo ha skett ungefär år 600.

Men sammanställningen av texterna har troligen skett mellan 1500-1000 f.v.t. i den äldre delen av Avestan och mellan 1000-500 f.v.t i den yngre delen av Avestan (Skjaervo, 2013: 103).

Kurdistans Zarathustrasamfund i Sollentuna

Det Kurdiska Zarathustrasamfundet i Sollentuna öppnade den nionde juni 2012. Samfundet har i december 2013 ett medlemsantal på 1676 personer och träffas en till två gånger i månaden för gudstjänst. Intresset för samfundet har varit stort och det finns konvertiter i samfundet. Många från hela världen har hört av sig för att få bli medlemmar. Det följande stycket bygger på intervjuer med Andaz Hwazie.

Fler verksamheter planeras och där ingår verksamhet för barn, ungdomar och äldre. Andaz planerar en Avesta-skola -en prästskola för zoroastristiska präster. Det finns visioner om att ha ett bibliotek med böcker om zoroastrism i anslutning till templet. Biblioteket skulle då finnas tillhands för personer som vill veta mer om religionen och för studenter och forskare som kan komma och hitta litteratur på olika språk. Samfundet försöker att samla ihop och köpa in material och har redan en samling som kan utgöra början till biblioteket.

Just nu är Andaz navet i hela samfundet och allt återkopplas till honom. Det finns en styrelse och i framtiden vill han jobba med ritualerna, den religiösa skolan och bara vara religiös ledare. Andaz beskriver det så här:

Jag vill satsa min tid på den religiösa skolan där vi kan utbilda präster. Jag klara inte av det själv, det måste komma andra. 2014 blir året då jag startar en Avesta-skola, det blir 12-13 personer som ska utbildas. Jag har folk som intresserade i hela världen, men det kommer främst vara folk som bor här. Jag kan inte åka runt så mycket, men försöker att ha seminarier på olika platser i världen då och då. Men jag ska börja med att utbilda folk som finns nära mig. (Intervju 5).

Andaz berättar att många från Kurdistan hör av sig och vill tillhöra samfundet. Att dom vill tillhöra just samfundet i Sollentuna är enligt Andaz på grund av att det är det enda samfundet som finns med kurdisk anknytning. Ibland kontaktar människor samfundet för att få intyg på att de är zoroastrister.

Föräldrar som inte vill att deras barn ska behöva delta i den muslimska religionsundervisningen i skolan kan genom ett sådant intyg få avstå. Det fungerar i alla fall i irakiska Kurdistan. Utan intyg är religionsundervisningen obligatorisk oavsett vilken religion du egentligen tillhör, berättar Andaz.

Eldtemplet

Mitt besök i eldtemplet sker en söndag då det inte är någon gudstjänst. Templet som är samfundets samlingsplats kallas Agir kada som betyder eldtempel eller eldhus och ligger i Sollentuna norr om Stockholm. I templet finns bänkar med plats för 100 personer, en plats för rökelser och ljus och en plats där den religiöse ledaren står när det är gudstjänst. Mitt i templet finns elden, den är placerad i mitten på något som ser ut som en trästock. Det finns en önskan om att elden alltid skulle brinna, men i lokalen finns inte den möjligheten. Därför tänds elden när någon besöker templet eller vid högtider och gudstjänster. I en bokhylla finns böcker, både religiösa texter som Avestan och ickereligiösa texter som beskriver zoroastrismen. På väggen hänger bilder på Zarathustra, religionens grundare.

Inom zoroastrismen finns egentligen inte eldtempel i form av helig byggnad. Eldens historia är enligt Andaz en speciell historia. I början när människan fick eld var det väldigt svårt att tända eld varje dag, så man skapade en plats där man aldrig lät elden slockna. En person i byn var ansvarig för elden. Eldstaden fanns i mitten av byn så att alla kunde gå dit och hämta eld när man behövde. Den personen som tog hand om elden var också präst. Det fanns ritualer som man utförde vid elden. Till exempel offerritualer och bröllop. Det var en fyrkantig eldstad, med ett tak, ibland var det helt öppet runt omkring, ibland fanns det väggar. Det var en samlingsplats men man bad aldrig vid eller till elden. Om man ska be till gud ska man göra det i öppen natur (Intervju 5).

Centralt i templet är ett ”altare” i form av en portal med två tyg-vepor bredvid sig. På den vänstra står det på kurdiska ”Endîşeya nîk” ”Goftarî nîk” ”Kirdarî nîk” och på den högra står det på svenska ”Goda tankar” ”Goda ord” ”Goda gärningar”. Ovanför dessa finns på båda en gul cirkel, en symbol för solen. Det finns också två stolar framställda och ett bord med en kurdisk flagga, även den innehållande solen.

 

 

I mitten av portalen finns en central symbol för zoroastrismen i hela världen den heter Faravahar. Den bevingade skivan eller den bevingade solen har en lång historia i Mellanöstern och Nordafrika, symbolen kan härledas till solguden. Figuren består av två stora vingar, stjärtfjädrar, något som ser ur som två ben och i mitten en cirkel, varifrån en mansfigur, även han ihållande en cirkel och med den andra handen pekande uppåt. Varje del av denna symbol förmedlar ett budskap .Vingarna är uppdelade i tre lager, vilka representerar goda tankar, goda ord och goda handlingar.

Stjärtfjädrarna är även de uppdelade i tre lager, dessa representerar motsatsen till vingarna, onda tankar, onda ord och onda gärningar. Mansfigurens hand pekar mot solen och i andra handen håller han en ring, symbolen för evigheten.

Intervjuer

De följande intervjuerna är gjorda i Kurdistans Zarathustrasamfunds lokaler i Sollentuna. Vid besöket gjordes intervjuer med en kvinnlig medlem (intervju 2) och en manlig medlem (intervju 3) i samfundet. Samma frågor ställdes även till Andaz Hwaize och redovisas som (intervju 4) och (intervju 5). Frågorna ställdes utifrån en intervjuguide där frågorna behandlade medlemmarnas relation till samfundet, samfundets verksamhet och firande av högtider i samfundet. En sammanställning av svaren följer nedan.

Samfundet

Den första intervjun i eldtemplet var med en kvinnlig medlem som deltagit i att starta upp samfundets verksamhet. Denna intervju nämns som (intervju 2). Den andra intervjun i eldtemplet var med en man som även han deltagit i att starta verksamheten, denna intervju nämns som (intervju 3). Båda respondenterna är idag vanliga medlemmar i samfundet. Samfundet är grundat på mycket ideellt arbete och på Andaz Hwaize initiativ. I uppstarten av samfundet hjälpte flertalet medlemmar till att översätta texter från sorani -sydkurdiska till kurmanji -nordkurdiska och tvärtom. Intervjun inleddes med frågan Vad är din relation till Kurdistans Zarathustrasamfund? Svaren blev för båda respondenterna långa, då frågan kan innefatta flera aspekter som relationen till religion, kultur, etnicitet, nationalitet och språk.

När jag hörde Kak1 Andaz berätta om tankarna kring s 1 amfundet, att han tänkt på det i över 20 år och att han har, hans kunskap kring religion. Jag tänkte att, är det sant? Alltså att det finns någon som kan så mycket om Avestan, om Zarathustra, om religionen, om traditionen och de religiösa högtiderna. (Intervju 2).

Kvinnan beskriver sin barndom i norra Kurdistan, sydöstra Turkiet. En plats där hon upplevt att allt som hade med kurdiska och kurder att göra var förbjudet. Lika så var zoroastrismen eller som hon kallar det zardasht. Hon säger att islam regerar i Turkiet och att ens prata om en annan religion var tabu.

Det är arabiska, vi kan inte arabiska, vi kan inte läsa arabiska, vi kan inte tolka det, vi feltolkar, vi feluttalar. Varför? Vi är inte religiösa heller och vi har alltid varit förtjusta i att, det här är våran egen religion som är ur och från våran egen kultur, det är det som är viktigast. (Intervju 2).

………………………..

"1 Kak - artighetsfras, kurdiska som man sätter före namnet, betyder ungefär, ”herr” eller ”mr”, men kan också användas som ”bror” eller som ”äldre”. (Länk 1: Komciwan lexikon online.)

Det hon beskriver här är samma sak som jag behandlade i introduktionen. Att majoriteten av kurder är sunnimuslimer innebär inte att alla känner sig som kulturella muslimer. Respondenten menar att hennes religion och kulur är och har varit zoroastrism. Att islam utövas på ett annat språk något som respondenten reagerar på. Det finns ett språkligt problem för henne, då hon varken talar eller förstår arabiska.

Vi tycker att nu bor vi här och våra barn har vuxit upp här och vi har levt med en religion och vuxit upp med en religion som inte är våran, där vi inte ens fattar vad vi säger. (Intervju 2)

Respondenten beskriver att samfundet finns till för medlemmarnas barn och ungdomar. Hon menar att samfundet inte bara är en plats för religion utan också en plats för tradition.

Vi vill att det ska finnas någonting kvar för våra ungdomar, någonting att gå till. Om man ska gifta sig. Man tillhör inte moskén och man tillhör inte kyrkan. Och man har ingen annanstans att gå, tänk dig. (Intervju 2).

Respondenten beskriver samfundet som en plats där man till exempel kan gifta sig och bli vuxen. En plats att fira och att sörja. Hon kommer sedan in på ämnet kurdisk historia och den zoroastristiska religionens historia.

Man ska kunna ha en plats att gå till, om döden, om ceremonier. Det finns så mycket i vår kurdiska historia som egentligen inte hotar någon annan religion. Den är ju före alla andra och det är ju med flodfolket, det är flodfolkets religion om man säger så, det är människans historia. Den är inte påhittad, utan den har skapats tillsammans med överlevnaden, den kupade handen och med jordbrukssamhället. (Intervju 2).

Respondenten beskriver sin syn på samfundet och beskriver religionen som en livsfilosofi.

För mig är Zarathustraism, det är du, det är du. Det är inte någon annan åsikt eller någon annans påtryckningar, det är inte någon annans någonting som du ska. Det är du själv. Det är en livsfilosofi. Det är du själv som bestämmer det goda, det onda, du bestämmer hur du vill leva, hur du vill göra, hur du vill gå vidare. (Intervju 2).

Den andra respondenten som jag intervjuar under besöket i eldtemplet är en man. Han beskriver hur zoroastrismen varit tilltalande hela hans liv och hur religionen kan kopplas till det moderna samhället.

Som religion är den väldigt ödmjuk, zoroastrismen. Det är goda tankar, goda ord, goda handlingar och de fyra elementen. Jorden, vatten, ljus, och luften. De fyra elementen, man ska ta hand om dem och vara rädd om dem, det heliga. Den aspekten är väldigt modern och tilltalande. Det finns inget våld och inget straff. (Intervju 3).

Den filosofiska aspekten av religionen är påtaglig och religionen nämns flera gånger under intervjuerna som en livsfilosofi. Som jag skrev i inledningen finns ingen exakt definition av religion. Det är ofta en subjektiv uppfattning som innefattar troslära, utövning och påverkan på individen. Som troende zoroastrian måste man ständigt vara aktiv i att tänka gott, säga gott och att göra gott. Zoroastrismen är ingen uttalad naturreligion men har fyra heliga elementen som är kopplade till naturen.

Högtider

Firandet av solstånden och dagjämningarna är universellt för de flesta av den gamla världens kulturer. Två exempel är Stonehenge i England och Newgrange på Irland. Solstånden och dagjämningarna markeras av astronomiska fenomen som inte förändras från år till år. De infaller alltid samma dagar varje år om du befinner dig på det norra halvklotet. Den första högtiden som firas är Yule, på kurdiska kallas den chlay zîstan. Yule firas den 21 december och är dagen då solen ”återföds”: vintersolståndet. Dagen är även Mitra, solgudens födelsedag. Det sägs att perserna övertog högtiden från babylonierna och förenade den med sin zoroastristiska tro. Dagen markerar solens seger över mörkret och eldar tändes för att man skulle försäkra sig om att Arimans mörka krafter var borta (Nabarz & Matthews, 2005: 146-147).

I eldtemplet firas de fyra stora högtider inom zoroastrismen. De är kopplade till naturen och till jordbruket. Under högtiden äter man mat och umgås. Under mitt besök i templet beskriver den manliga respondenten det så här:

Jag tycker att alla högtider är väldigt viktiga. För mig är alla viktiga. Men det är klart att det finns, någonting nästan varje månad och i Sverige går det inte riktigt. Man kan inte genomföra det då många jobbar och så. Men de huvudsakliga högtiderna firar vi, newroz och mîraja. Det blir knytkalas, mest soppa, enkla saker. Men man tar hänsyn till att det ska vara sju olika rätter. De sju pelarna som religionen vilar på. De fyra elementen fysiska eller världsliga elementen plus de tre andliga. (Intervju 3).

Andaz beskriver hur de fyra högtiderna hänger i hop med solen. I december firas vinterhögtiden, den kallas för chlay zîstan och det betyder ungefär ”40 dagar vinter”. Det är den 21 december:

vintersolståndet, som är den längsta natten på året. Den 21-24 december sker en gradvis förändring i längden på dagen och den 24 december kallas för ”födelsedagen”, det är Mitras födelsedag eller solens födelsedag (Intervju 5).

En av våra gamla gudar som heter Mitra och som är symbol för solen och ljuset. Dagarna börjar att bli ljusare igen och vi kommer att besegra denna kalla och mörka vinter med hjälp av solen. (Intervju 5).

Kriget mot den kalla mörka vintern pågår från den 21 december till den 21 mars. Man måste vara aktiv och tänka framåt under vintern för att komma fram till newroz. Först då börjar våren säger Andaz (Intervju 5).

Vad gjorde man under vintern? Kurdistan är väldigt kallt. Jordbrukssamhället drabbades hårt under vintern, man kan inte odla någonting. Man tog in en buske eller en växt för att den skulle klara vintern. På newroz tar man ut den här växten och planterar den i jorden. Det är en symbol för att vi har hjälpt växten och naturen att klara vintern. Det är symboliskt, men man förstår idéen. (Intervju 5).

Andaz berättar om newroz. Under newroz är natt och dag lika långa. Den 21 mars firas newros, det är samma dag som vårdagjämningen. Man brukar säga att ”solen har vaknat”. Newroz är tre delar, högtiden börjar den sista onsdagen innan den 21 mars. Det är första gången när man tänder eld, elden som man tänder ska man dansa runt och hoppa över och tanken med det är att när man hoppar över elden, ska värmen och styrkan i elden ta ut all ondska ur dig. Du har blivit ren. På själva newrozdagen är det viktig att inte vara hemma, man ska vara ett med naturen, man går ofta på en picknick. Från den 21 mars räknar man 13 dagar och den dagen ska man ta sig till en flod eller bäck. Vid vattnet ska man ha picknick och sen kastar man sju stenar i vattnet. Stenarna tar med sig all ondska och den ska man kasta bort. Det nya året ska vara rent och gott (Intervju 5).

Newroz eller Nou roz -är också det persiska nyåret, en tradition som kan spåras med arkeologiska fynd som är över 2,500 år gamla. Dagen firas fortfarande som en nationell högtidsdag och en av aktiviteterna förutom att hoppa över en eld är inom persisk tradition att sätta upp ett nyårsaltare med sju heliga föremål, en sed som härleds till zoroastrismen. En annan tradition som finns inom zoroastrismen är att odla sju frön, ofta vete eller linsgroddar som ska representera god tillväxt under det kommande året. Dessa planteras på en flat tallrik några dagar innan newroz och de kallas för sabzeh, som betyder gröna skott. Skotten dekoreras med färgglada band och sparas till 13 dagar efter newroz, dagen som måste spenderas utomhus. Man ska samlas i naturen, gärna nära vatten och sedan placera de gröna skotten i vattnet som ritual (Nabarz & Matthews, 2005: 150-151).

Andaz beskriver också vad man ska äta under högtiderna. Det finns sju maträtter som har med chlay zîstan att göra, inte med newroz, som många tror. Traditionellt ska det vara i december. Nummer sju är ett kurdiskt nummer. Man festar sju dagar och sju nätter. På bordet ska det finnas sju rätter. Varje rätt är en symbol för udden på en stjärna med sju uddar. Perser gör det samma under newroz (intervju 4).

Newrozdagen för kurder handlar om att lämna hemmet, inte om att äta sju rätter, du ska ut och beblandas med naturen. Det är ologiskt att ha newroz hemma. Men i december när det är mörkt och kallt är det naturligt att vara hemma, då samlas vi med sju maträtter och en spegel på bordet. Spegeln på bordet betyder att där kan jag se mig själv också, för att bedöma vem jag är. Man ska ha vatten på bordet, symbolerna är viktiga. Idag finns en är en stor blandning och en osäkerhet om när man ska ha vad. (intervju 4).

Sen kommer högtiden Tir - eller chlay hawin, som betyder 40 dagar sommar på kurdiska. Den 21 juni, sommarsolståndet. Solen är som mäktigaste, den härskar och vi kan bruka jorden. Det är den första skördefesten. I Kurdistan kan man skörda vetet och baka det bästa brödet. Familjer festar och kastar vatten på varandra. Som ett symboliskt vattenkrig för att det kommer att bli torrare i marken (Intervju 5).

Den 21 september firas Mîraja som betyder Mitras liv. Andaz berättar att det är höstfestivalen eller förr var det en skördefest. Skörden sparade man sedan för den långa vintern (Intervju 5). Det är också höstdagjämningen och en dag där dag och natt är i balans. Ljus och mörker är lika starka och det finns platser där zoroastrister än idag offrar lamm till Mitra (Nabarz & Matthews, 2005: 161-162).

Den manliga respondenten beskriver en högtid och hur de firades i Kurdistan:

Förr bestod kvällarna av att sitta vid elden och spela musik och lyssna på poesi. I byarna finns det exempel på den ”kurdiska julen”! En man och kvinna hade röda klänningar och gick runt till folk i byn, där dom spelar och sjunger. Folk ger dom en gåva, oavsett vad du ger dom så lägger man det i säcken och tar sedan med det till ett speciellt hus eller en speciell plats som man har bestämt i förväg. Där lagade man mat och delade ut mat till folk. Alla från byn kom dit och åt. Tanken utvecklades och idag samlar man mat till de fattiga för att sedan dela ut (Intervju 3). Mannen och kvinnan kallas röda pumpan och frun. För att deras kläder är runda och röda. (Intervju 5).

Jämställdhet, bön och heliga element

Jag frågar om jämställdheten inom samfundet och Andaz svarar mig att det är en idé som måste levereras till alla medlemmar.

I våran heliga bok, i Avestan. Finns inte ordet man och kvinna. Det finns ingen könsbeskrivning. Vi har inte orden han och hon i kurdiska. När du säger ”aw” på kurdiska så säger du att det är en person. I grunden kan alla namn som är på kurdiska användas både av en man och av en kvinna. Det finns en lång tradition av det. Om man fördjupar sig i våran religion så ser man att genusuppdelning inte finns. Men sen har vi levt i andra kulturer som har haft en mycket stark genusuppdelning. Därför blir det viktigt att samfundet kan förmedla det här perspektivet och berätta åtminstone att i vår kultur och våran religion finns inte den uppdelningen. Från första minuten när man föds är man jämställd. Det ska inte vara någonting som man ska kämpa för. Jämställdhet är det normala tillståndet och det andra är det onormala. Du kan inte tänka goda tankar och dela in människor i olika grupper. Det kan inte samexistera. (Intervju 3)

Jag frågar också om bönen, hur man ska leva och vad man ska göra om man är zoroastrian. Här finns det skillnader beroende på om man är kurdisk-zoroastrist, persi-zoroastrist eller indozoroastrist. Många av ritualerna är kopplade till kulturen de utövas i. Andaz beskriver bönen så här:

Vi ber fem gånger per dag. Men vi har inget Mecka eller att vi ska titta åt något håll. När vi ber ska man vända ska sig mot ljuset. När man står på gatan klockan 12 på dagen, då ska man titta efter solen och be. Om det är på natten så vänder man sig mot månen och ber. Har du inte solen eller månen, så tänder du ett ljus eller en eld och ber framför den. (Intervju 4).

Jag frågar om dom heliga elementen det heliga elementen och eldens betydelse för samfundet:

De fyra elementen är grundläggande för oss och det är totalt förbjudet att smutsa ner dom. Det är en väldigt känslig fråga för oss. Det är av de här fyra elementen som naturen består av och eftersom att vi och naturen är en enhet, så är det viktig för oss att bevara renheten i naturen och i vår kropp. Naturen och vi samexisterar i en enhet. (Intervju 3).

Zoroastrismen förknippas ibland med dualism och eld, paralleller som ibland misstolkas som någonting mörkt och negativt.

Det som feltolkas, är det här med värmen. Det är ju tack vare värmen och elden som människan har överlevt. Hur annars? Värmen, är huvudsaken, det heliga i vår religion som jag verkligen uppskattar och respekterar. För utan värmen, hur skulle vi? För utan luften, hur skulle vi? Det är ju människans grundläggande behov som är heliga i vår religion och som man borde ta vara på, nu. Grunden i vår religion är ju att respektera jorden, respektera naturen. (Intervju 2).

Andaz förtydligar det genom att förklara att zoroastrismens grundtanke bygger på en moralisk dualism. Andaz påpekar att det är viktigt att skilja på dualism och moralisk dualism. Godhet inom zoroastrismen ska utövas i tanken, i talet och i handlingen. Samvetet är det viktigaste. Om man lever troende, så ska man leva efter sitt samvete. Människan blir därför inom zoroastrismen en produkt av sitt eget samvete och handlande. I detta handlande måste man ständigt vara aktiv för att göra gott (Intervju 1).

Eldens plats och varför man kallar sitt tempel för eldtempel har en lång historia som härleds tillbaks till religionens grundare Zarathustra och hans reform av religionen.

Eldstaden fanns i mitten av byn så att alla kunde gå dit och hämta eld när man behövde. Den personen som tog hand om elden var också präst. Det fanns ritualer som man utförde vid elden. Till exempel offerritualer och bröllop. Zoroaster var en av de här prästerna som tog hand om elden. Han gör en reform. Han behåller bara en gud, Mazda, den vise guden. (Intervju 5).

Zarathustras reform av religionen är inte en fråga om monoteism då polyteism inte ifrågasattes i området före kristendomen, islam och den arabiska erövringen. Prods Oktor Skjaervo menar att zoroastrism i någon mening förblivit en polyteistiskt religion, men att många gudar med tiden förlorat sin individuella karaktär och istället dyrkas som guds skapelser eller tolkas som symboler och allegorier (Skjaervo, 2011b: 350). Mitra eller solguden är ett tydligt exempel som inom modern zoroastrism tolkas som en symbol, med ett allegoriskt ursprung.

Slutsats

Zarathustra, grundaren av religionen och ibland kallad för reformator var enligt sägen en präst vars levnadsperiod är mycket omtvistad. Det förekommer källor där diskussionen rör sig mellan år 610 f.v.t och år 9600 f.v.t. Kurdistans Zarathustrasamfund placerar Zarathustras levnadsperiod mellan 800-1000 f.v.t Zoroastrismen är en religion som i sig är svår att beskriva, då religionens ursprung spåras mer är 3500 år tillbaka i tiden. Som statsreligion i tre persiska imperier för att sedan förskjutas av Islam.

Flera motsägelser förekommer i texten och den första av dessa innefattar döden, vad som händer efter döden beskrivs i två versioner. I den första kommer själen korsa en bro som leder de goda till himlen och de onda faller ner i underjorden. Den här uppfattningen kan ha inspirerat islams version av döden eller tvärt om. Enligt Andaz vet man som zoroastrist inget mer om döden än att det finns en lyckans hus och ett sorgens hus. Målet är att jorden ska bli som paradiset eller lyckans hus. Ett statiskt idealtillstånd som kommer att infinna sig när ondskan är besegrad. Att en frälsare ska uppenbaras och att alla de döda ska återuppstå är likt bron till himlen en idé som har inspirerat eller som inspirerats av till exempel kristendomen där de beskrivs i evangelierna att de goda ska skiljas från de onda på den yttersta dagen. Zoroastrismen blir genom sin höga ålder och existens i många föränderliga tider en religion som påverkats av sin omgivning och av kulturen den praktiserats i. Religionen i sig har heliga element kopplade till naturen och även gudarna är naturfenomen som beskrivs i allegoriska berättelser. Solguden Mitra är idag en allegori inom zoroastrismen, men solen finns också som en symbol i den kurdiska flaggan.

För att återkoppla till frågeställningarna, zoroastrism som religion har utvecklats i flera stadier genom historien och i de intervjuerna som jag genomfört under december 2013 känns den filosofiska aspekten påtaglig. Att själv få bestämma över moralen i tanke, ord och handling är i sig subjektivt. Precis som jag nämnde i inledningen finns ingen exakt definition av religion, som kan ses i flera dimensioner. Zoroastrismen är en religion som ser till både individen samt omgivningens bästa. En av respondenterna beskrev religionen som modern i avseendet att inte smutsa ner naturen eller sig själv och just den aspekten är idag ett samhällsfenomen som flitigt diskuteras.

Zoroastrismen verkar vara en religion som kan anpassa sig i århundraden för att finnas kvar än idag. I bakgrunden beskrev jag parsi-zoroastrister som levde i diaspora utifrån John R. Hinnells diskussion om kultur och religion. Zoroastrismen är en religion som kopplas till kultur även hos de kurdiska utövarna. Religionen har påverkats av den kultur där den praktiserats och ses hos respondenterna som kultur eller filosofi, men samtidigt som religon. Det finns en stark koppling mellan kultur och religion inom den kurdiska zoroastrismen. Kanske har religionen bevarats som kultur, då islam tog över rollen som ledande religion. Båda respondenterna nämner också den filosofiska aspekten av religionen.

För mig är Zarathustraism, det är du, det är du, det är inte någon annan åsikt eller någon annans påtryckningar, det är inte någon annans någonting som du ska. Det är du själv. Det är en livsfilosofi. Det är du själv som bestämmer det goda, det onda, du bestämmer hur du vill leva, hur du vill göra, hur du vill gå vidare. (Intervju 2).

Eftersom att zoroastrismen för respondenten i citatet ovan är högst individuell skulle jag vilja återkoppla till Hinnells, handlingar och situationer blir till ritualer när individen förknippar det med religionen. Den individuella identiteten som i det här fallet består av både att vara kurd eller att tala kurdiska och att vara zoroastrism innefattar både kultur och religion. Identitet speglas i tankar, ord, handlingar och ritualer. Att värna om de heliga elementen kan vara en del av vardagen eller religion, beroende på hur individen väljer att se på det. Att äta sju rätter under högtiden chlay zîstan eller att hoppa över elden under newroz kan vara kultur men också religion, eller båda delarna.

Eldtemplet i Sollentuna, där Kurdistans Zarathustrasamfund håller sin verksamhet är en plats där medlemmarna kan fira traditioner de tidigare upplevt som kultur. En plats där ritualer, handlingar, traditioner och trosföreställningar delas med andra. Under intervjuerna beskrev respondenterna att de inte känt sig hemma i det kulturella islam som praktiserats i deras hemländer, då språket och traditioner känns främmande i förhållande till det liv de själva lever. En av respondenterna sa under intervjun:

Det är arabiska, vi kan inte arabiska, vi kan inte läsa arabiska, vi kan inte tolka det, vi feltolkar, vi feluttalar. Varför? Vi är inte religiösa heller och vi har alltid varit förtjusta i att, det här är våran egen religion som är ur och från våran egen kultur, det är det som är viktigast. (Intervju 2).

De intervjuade medlemmarna känner sig kulturellt som zoroastrister, då det finns delar i religionen som praktiseras i kurdisktalande samhällen, där de flesta anser sig vara muslimer. Den språkliga aspekten är också påtaglig, då det är lättare att utöva en religion där man känner sig språkligt ”hemma” och förstår innebörden av orden. Den språkliga aspekten är påtaglig även i det här citatet:

Samvetet är det viktigaste, inom zoroastrismen betyder det kurdiska ordet ”din”, samvete och ordet som synonym till religion. Inom zoroastrismen använder man sig religion som sitt samvete, om man lever troende, så ska man leva efter sitt samvete. Människan blir därför inom zoroastrismen en produkt av sitt eget samvete och handlande. I detta handlande måste man ständigt vara aktiv för att göra gott. (Intervju1).

Samfundet har när den här rapporten skrivs funnits i över ett år och verkar främst på ideella krafter. Man har förhoppningar om att utvidga sin verksamhet genom ett bibliotek, barn och ungdomsgrupper, samt att starta en religiös skola eller en prästskola. Så att religionen ska kunna föras vidare till yngre generationer som idag hamnat i ett glapp mellan moskén och kyrkan, platser där inte alla känner sig kulturellt eller religiöst hemma. Samfundet blir på så vis en plats för livsavgörande skeden som äktenskap och bortgång.

Det blir tydligt om man vet varför man firar en viss högtid eller utövar en viss ritual. Något som tidigare setts som kultur har blivit religion igen. Även om vissa saker förklaras med en allegori finns förklaringen även i naturfenomen och historia. Berättelser om hur man brukade fira högtider i Kurdistan och om hur man levde i jordbrukssamhället inspirerar och ger rätten att fira och att finnas igenom historien och idag, något jag tror är viktigt för medlemmarna. Jag tror att samfundets verksamhet är en viktig del i skapandet av en gemensam identitet hos medlemmarna, en religiös identitet som är kurdisk. En identitet som tidigare betingats som kulturell har fått träda ut i solen som religion igen.

Källförteckning

Besant, Annie, Fyra världsreligioner: [hinduismen, Zoroasters lära, buddismen, kristendomen]: föreläsningar hållna vid Teosofiskasamfundets tjugoförsta årsmöte i Adyar. Madras. Stockholm: Teosofiska Bokförlaget, 1898.

Boyce, Mary, Zoroastrians - Their Religious Beliefs and Practices. London: Routledge & Kegan Paul Ldt. 2001.

Bryman, Alan, Social Research Methods. Oxford: Oxford University Press. 2002 & 2011.

Clason, Elin & Baksi, Mahmut, Kurdistan, om förtryck och befrielsekamp. Stockholm: Tryckeri AB Västermalm. 1979.

Hinnells, John R. Why study religions? i John R. Hinnells(ed.) The Routledge Companion to the Study of Religion, New York: Routledge, 2005. Kapitel 1 Tillgänglig via: http://archive.org/stream/TheRoutledgeCompanionToTheStudyOfReligionHinnellsJohnR/0415333105_djvu.txt Hämtad: 2013-12-30

Karlsson, Ingmar, Kurdistan -Landet som icke är. Falun: Scandbook, 2008.

Kreyenbroek, Philip, Religion and Religions in Kurdistan. i Kreyenbroek, Philip & Allison, Christine(ed.), Kurdish Culture and Identity. London: Zed Books, 1996.

Langley, Myrtle, Världsreligioner: historia, traditioner, ritualer och tro. Örebro: Libris, 1994.

Nabraz Payam & Matthews, Caitlin, The mysteries of Mithras: the pagan belief that shaped the Christian world. Vermont: Inner Traditions. 2005

Nezan, Kendal, The Kurds: Current Position and Historical Background. i Kreyenbroek, Philip & Allison, Christine(ed.), Kurdish Culture and Identity. London: Zed Books, 1996.

Nigosian, S. A., The Zoroastrian Faith: tradition and modern research. Montreal & Kingston:

McGill-Queen´s University Press 1993.

Stausberg, Michael, Zarathustra och zoroastrismen. Nora: Nya Doxa. 2005.

Skjaervo Prods Oktor, ”Zoroastrian Dualism”, i Lange, Armin, Meyers, Eric M., Reynolds III Bennie H. & Stuers Randall(Ed.), Light Against Darkness: Dualism in Ancient Mediterranean Religion and the Contemporary World. Oakville, CT, USA:Vandenhoeck & Ruprecht, 2011a.

Skjaervo, Prods Oktor, ”Zoroastrinism”, i Marvin A. Sweeney & Michele Renee Salzman (ed.), The Cambridge history of religions in the ancient world, Volume 1 2013: 102-128.

Skjaervo Prods Oktor, ”Zarathustra: A Revolutionary Monotheist?” I Pongratz-Leisten, Beate (ed.), Reconsidering the Concept of Revolutionary Monotheism. Indiana: Winona Lake, EisEnbrauns, 2011b: 317-350.

Zetterholm, Tore, I går hade vi Nebukadnessar. En bok om Irak. Lund: BTJ Tryck, 1991.

Länk 1

Översättning av ordet ”Kak” från Komciwan lexikon online.

Tillgänglig via: http://www.komciwan.com/index.php?option=com_wrapper&view=wrapper&Itemid=4

hämtad: 2013-12-09

 

Vårt syfte är att hjälpa & utbilda, för detta måste vi få in pengar så att vi kan leverera vår mission.



Utbildning

Kurser
Digital GATHA
Böcker
Publikationer

Om KZS

Om oss
Om Zoroastrianism
Kontakta oss

Z Arkiv

Z Fotogalleri
Z Media
Z Musik
Z Dikter

Vår religion

Zorostrianism
Zurvanism
Mithraism
Manikeism
Mazdakism
Yezidismen
Alawiter
Yarsanism
Shabaker

Languages

کوردی
Kurdî
English